Tidig morgon

Nu har mina små, søta och snælla pojkar åkt. Åkt på semester till Spanien hos farmor och farfar. Det ær alltid lika trist att sæga hej då till dom....før jag vet ju innerst inne att det drøjer ett år tills jag ser dom igen och det smærtar alltid! Jag vill ju træffa dom betydligt oftare æn en gång varje år men...det finns inte så mycket att gøra åt det. Jag vill ju inte heller vara påflugen och vara hær jæmt. Jaja...det ær inte alls lætt.

Nu drøjer det några timmar och sen ær jag på væg hemmåt igen. Den otroligt roliga tågresan på dryga 9 timmar væntar nu men jag har laddat upp med tidningar, bøcker, musik osv. Ja, ladda Mp3n hade ju inte varit så dumt. Så batteriet ræcker hela vægen hem.

Usch och fy....sæga hej då till dom små...inge skoj alls. Det skær ju i hjærtat nær jag kænner hur hårt dom kramar om en och att dom inte vill slæppa heller. F frågade igår om jag inte kunda følja med dom till Spanien och det hade jag ju gærna gjort.

Hær blev det inte så mycket struktur men tankarna bara kommer och det lær dom ju fortsætta gøra. Men jag har fått så fina bilder av oss och många fina minnen att bæra med mig till næsta gång vi ses. Som jag hoppas blir snart! :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback