I stillhetens tecken

Det summerar helgen ganska så bra. I alla fall från ca 16 igår och framåt. Jag ligger med foten högt och så fort jag rör på den tar det så in i h*****es ont! Natten gick ändå rätt okej. Vaknade några gånger men somnade lika snabbt igen. Imorse när jag gick upp kändes det inte alls så farligt och jag blev riktigt glad. Men efter att ha sovit i soffan nån timme och när jag skulle upp och gå så kändes det inte lika bra längre. Fan också!

Anders lindade om min fot i morse och det gjorde han bra. Lagom hårt så det känns som ett bra stöd. Jag har börjat fundera på hur jag ska ta mig till jobbet imorron och om jag fixar med en hel dag där. Jag kan ju knappt gå mellan köket och vardagsrummet. Eller jo, jag kan men det tar en jäkla tid. Det bästa hade varit som jag kunde få tag i ett par kryckor. Då skulle alls kännas mycket lättare. För jag är ju inte sjuk, som jag försökte förklara för Anders. Så då kan man inte sjukskriva sig. Jag är skadad...alltså ska jag skadeskriva mig. :-)

Men jag vill gärna på jobbet imorron. Vi ska ha en massa utvärderingar och det vill jag inte missa. Jag har en hel del att säga till om och jag tror diskussionerna kommer bli intressanta. Sen ska ju Mia få sin present också. Ja, jag vill verkligen.

Jag vet bara inte hur jag kan få tag på kryckor på en söndag? Ska man behöva åka till Akuten?? För inga vårdcentraler är ju öppna så här dags. Får väl höra med min ömma moder och om hon har något förslag.

Sen igår kväll fick jag feber också. Lite märkligt tyckte jag. Hade 38,5 som mest. Men varför får man feber om man har gjort illa foten?

Nu ska jag återgå till att vila foten i högläge. Dagens städning går lite si så där. Jag hankar mig fram. Jag får väl ta på mig rollen som sorterare i diverse högar som Anders lägger framför mig. Han ska bemästra dammsugaren, diska, rensa avlopp osv. Och jag sitter mest still och sorterar....tjoho!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback