Aj aj aj
Jämmer och elände!!
Idag när vi skulle ut och uträtta några ärenden skulle jag först gå ner med soporna för att sedan köra bilen till porten för vi skulle fylla på olja och spolarvätska. När jag nästan var nere stannade jag för jag hörde hur grannarna skrek på varandra. Jag har inte hört att just dom gör det så jag stannade och lyssnade. Efter att ha lyssnat lite skulle jag glad i hågen gå ut genom porten...trodde jag. Jag trodde nämligen att jag stod på det nedersta trappsteget så det skulle bara behövas ett steg för att sedan vara ute men nej....så var det inte. Jag hade två trappsteg kvar vilket gjorde att jag landade och vred min högra fot nåt kollosalt och föll ihop i en hög just innanför porten. Jag tror jag tog emot mig mot ytterdörren men jag landade på min högra fot. Min första tanke var att jag hade brutit fotleden och tänkte: Jaha...känns det så här att bryta foten?
Men jag tog snabbt av mig skon för att undersöka skadan. Jag hade ingen känslen i foten utan började istället vicka lite försitigt på den för att se att den inte var bruten. Jag konstaterade snabbt att den inte var bruten men att nu började smärtan komma krypande...och FAN va ont det gjorde! Jag satt och vaggande fram och tillbaka och strök mig på benet....sen tog jag mobilen och ringde Anders och bad honom komma ner. Han kom snabbt ner och det kändes bra att ha honom där. Efter en liten stund försökte jag resa på mig men det gick inte stödja på foten. Då ilade det till i hela kroppen.
Anledningen till att vi skulle ut var att jag skulle köpa en present så jag ville ju så gärna med. Så Anders hämtade bilen och vi åkte iväg. Jag satt med foten högt, efter noggranna instruktioner från mamma. Och att jag inte ska stödja på foten men hur lätt är det? Hon gjorde samma sak för flera år sen och då fick hon kryckor. Tydligen så kan man åka och hyra ett par kryckor...jag tänker fortfarande den tanken för det skulle underlätta på jobbet på måndag. Och framför allt på tisdag då vi ska ha en utedag. Men jag tror inte min fot pallar med att gå långt. Men undra om kryckuthyrningstället är öppet på helgen??
Nu är vi hemma igen. Allt tog betydligt längre tid än planerat. Foten värker fortfarande till tusen och nu har jag lindat om den lite. det känns lite bättre med det på...tror jag!
Så den här dagen blev inte alls som jag hade tänkt. Men jag fick köpt presenten men jag hade inte räknat med att stuka foten så här ordentligt. tanken om att uppsöka sjukhus och få den undersökt och kanske röntka den har slagit mig..men jag vet inte. Jag gillar inte sjukhus. Kanske om det inte är bättre imorron så. Men ett par kryckor vore inte fel faktiskt.
Ja, så lördagen blev ännu en innedag, helt ofrivilligt faktiskt. Jag hade ju tänkt göra annat men men.....Fan också!!!
Idag när vi skulle ut och uträtta några ärenden skulle jag först gå ner med soporna för att sedan köra bilen till porten för vi skulle fylla på olja och spolarvätska. När jag nästan var nere stannade jag för jag hörde hur grannarna skrek på varandra. Jag har inte hört att just dom gör det så jag stannade och lyssnade. Efter att ha lyssnat lite skulle jag glad i hågen gå ut genom porten...trodde jag. Jag trodde nämligen att jag stod på det nedersta trappsteget så det skulle bara behövas ett steg för att sedan vara ute men nej....så var det inte. Jag hade två trappsteg kvar vilket gjorde att jag landade och vred min högra fot nåt kollosalt och föll ihop i en hög just innanför porten. Jag tror jag tog emot mig mot ytterdörren men jag landade på min högra fot. Min första tanke var att jag hade brutit fotleden och tänkte: Jaha...känns det så här att bryta foten?
Men jag tog snabbt av mig skon för att undersöka skadan. Jag hade ingen känslen i foten utan började istället vicka lite försitigt på den för att se att den inte var bruten. Jag konstaterade snabbt att den inte var bruten men att nu började smärtan komma krypande...och FAN va ont det gjorde! Jag satt och vaggande fram och tillbaka och strök mig på benet....sen tog jag mobilen och ringde Anders och bad honom komma ner. Han kom snabbt ner och det kändes bra att ha honom där. Efter en liten stund försökte jag resa på mig men det gick inte stödja på foten. Då ilade det till i hela kroppen.
Anledningen till att vi skulle ut var att jag skulle köpa en present så jag ville ju så gärna med. Så Anders hämtade bilen och vi åkte iväg. Jag satt med foten högt, efter noggranna instruktioner från mamma. Och att jag inte ska stödja på foten men hur lätt är det? Hon gjorde samma sak för flera år sen och då fick hon kryckor. Tydligen så kan man åka och hyra ett par kryckor...jag tänker fortfarande den tanken för det skulle underlätta på jobbet på måndag. Och framför allt på tisdag då vi ska ha en utedag. Men jag tror inte min fot pallar med att gå långt. Men undra om kryckuthyrningstället är öppet på helgen??
Nu är vi hemma igen. Allt tog betydligt längre tid än planerat. Foten värker fortfarande till tusen och nu har jag lindat om den lite. det känns lite bättre med det på...tror jag!
Så den här dagen blev inte alls som jag hade tänkt. Men jag fick köpt presenten men jag hade inte räknat med att stuka foten så här ordentligt. tanken om att uppsöka sjukhus och få den undersökt och kanske röntka den har slagit mig..men jag vet inte. Jag gillar inte sjukhus. Kanske om det inte är bättre imorron så. Men ett par kryckor vore inte fel faktiskt.
Ja, så lördagen blev ännu en innedag, helt ofrivilligt faktiskt. Jag hade ju tänkt göra annat men men.....Fan också!!!
Kommentarer
Trackback