Saras pratbubbla

Ja, då var praktiken över vilket känns trist. VIll mer än gärna forsätta vara där istället för att måsta åka till Växjö igen!

Men men...nu är det två intensiva veckor och sen är det dags för uppsatsskrivande....*hjälp* undra hur det kommer att gå?

Annars har helgen varit helt okej. Igår hade vi vår lilla obligatoriska bilutflykt där vi tittade på runstenar och andra lämningar från förr. Kan låta trist men det var riktigt intressant...men jag är ju en historienörd! *hehe*

För en tid sen sa jag till mig själv att jag inte skulle höra av mig till mina kompisar, som ett test att se hur lång tid det tar innan dom hör av sig av egen maskin. Och detta har varit och är väldigt intressant. Det har varit väldigt tyst nu i telefonen och jag blir ju kanske inte så förvånad. Eller det var nog lite taskigt sagt men det är oftast jag som ringer runt och kollar hur dom har det. Det finns en kompis som ringer regelbundet och det ska hon ha en eloge för! Så henne har jag ringt till för jag vet att hon är väldigt bra på höra av sig men annars har jag bitit mig i fingret varje gång jag har varit på väg att ringa. Jag förstår samtidigt att vissa perioder har man mycket att göra för det har jag också. Det är inte så att jag stiter och inte har nåt att göra men jag ville bara testa lite.
Det finns en som slår alla möjliga rekord! Jag tror hon har sagt i över sex månader att hon ska ringa mig till helgen...och telefonen är väldigt tyst! Och då blir jag lite tjurig och vill inte ringa henne för det var hon som sa att hon skulle ringa. Detta låter säkert väldigt småaktigt och ni undrar säkert varför jag lägger ner så stor möda på en sån struntsak men när man bor långt ifrån familjen så betyder det mycket att kompisarna hör av sig. När man bor i samma stad är det mycket lättare att ses och ta en fika men när man bor så långt bort så betyder ett telefonsamtal betydligt mer. Och nu vill inte jag att alla som läser ska få dåligt samvete...eller jag vet inte hur många som är inne här och läser i och för sig men....ni som bör ta åt er gör nog det!
Det gar inte varit så himla lätt att flytta till en ny stad och lära känna nya människor när man samtidigt ska plugga och hinna med en massa annat....men men! Nu känns det som om jag bara klagar men sånt här kan jag reta mig på...ganska så mycket! Så det återstår att se hur länge till telefonen ska vara tyst. Jag vet att den har vart tyst i 5 veckor, vilket känns trist! :-(

Men ikväll ska vi till Anders klasskompis för vi är bjudna på middag vilket känns väldigt lyxigt! Andra söndagen på raken nu! Hur ska detta sluta? *hehe*

Nu är det hög tid att åter gå till tvättstugan och fixa lite!

Ha en skön söndagskväll, det ska vi ha! :-)