Saras pratbubbla

Då har vi varit i Skelleftehamn i två dagar nu. Vi har hunnit med mycket så det känns som betydligt fler dagar än så! Kul att ta tillvara på dagarna tycker jag... :-)

Vi klev upp före tuppen i onsdags, närmare bestämt 04.50 och åkte klockan 06. Det kändes kan jag säga med tanke på att vi bara sov typ 4 timmar. Vi kom på så himla mycket som skulle göras innan vi skulle åka...hehe! FIler som skulle laddas över, saker skulle packas...ja, listan kan göras lång! ;-P

Men men, vi landade kl 10 i ett väldigt snöfattigt Fahlmark. Blev besviken men jag vet att det inte skulle vara så mycket snö men lite mer hade jag väl hoppats på! *hehe* jag gillar ju snö och vinter!!!

Igår var det full fart på stan och handlade de sista julisarna och sen letade jag och Anders ett café men det var lättare sagt än gjort. Tror alla i Skellefteå vart fikasugna samtidigt som oss! Men till slut så blev det en fika, på Stigs.

Men nu ska vi komma till det som var mest pinsamt. Idag var vi en sväng på stan och fixade lite med mammas dator och betalade räkningar och så. Sen bestämde vi att vi skulle se Göta Kanal 2 här i Skelleftehamn på Folkets Hus. Mamma och pappa promenerade dit vid 18.15 men med tanke på att Anders är förkyld ville han helst att vi skulle ta bilen. Så vi gjorde oss klara och gick ut vid 18.40 men insåg att den nyckeln vi hade inte fungerade och att mamma och pappa hade de andra två nycklarna i sina jackfickor och befann sig redan på bion. Jag gick in, var redan lite arg och uppstressad och provade ringa till mammas mobil, men den hade hon lämnat hemma. (typiskt!!!)
Jaha, hur gör vi då tänkte vi. Vi hinner inte gå bort till bion på 15 minuter, eller man kan om man går riktgt fort och det orkade inte Anders. Simon var inte hemma så han kunde inte köra oss heller. Så på vinst eller förlust ringde jag till Folkets Hus. Men när Roger svarade, (han som har hand om bion) svarade visste jag inte riktigt hur jag skulle förklara det. Så jag sa:
-Hej! Jag har en lite lustig fråga. Är du där man säljer biljetter till bion nu?
*Hej! Jo, det är jag, svarade han
-Okej, jag undrar om du känner nån som heter (ja, min mammas namn behöver kanske inte skrivas här)
* (skrattar lite) jo, det gör jag. Hon är här
-Jaha, skulle jag få kunna prata med henne
*Javisst får du det, vänta lite bara

Mamma tar luren

-Hej ni båda som vandrar iväg med båda bilnycklarna
*Hej....nej, har vi båda. Hur gör vi då?
-Jag har provat nyckeln som var hemma men den funkar ju inte och sen kan jag inte få in nyckeln i låset. Den verkar ha frusit.
*Jaa....men pappa får fråga om nån kan köra hem honom så ni får min nyckel då
-Ja, kan nån det så vore det ju bra
*Vi provar det

Samtalet avslutas och vi går ut igen och provar men det funkar inte. Sen ringer mamma upp.

*Pappa säger att han inte har sin nyckel och att det borde funka med den andra
(Vi kan ju tillägga att min far låter ganska så irriterad i bakgrunden)
-Men det gör inte det. Jag vågar inte vrida mer så att nyckeln går av.
Mamma berättar för pappa och frågar hur dom ska göra. Pappa svarar
*Då får dom stanna hemma!!!
-Jaha, men vi får väl se om det funkar igen

Vi lägger på.

Sen letade jag genom min väska för att se om jag inte har pappas nyckel ligger i min väska men det gör den inte. Sen kom jag på att titta i min gamla jacka. (jag köpte en ny jacka på stan igår) och DÄR låg nyckeln! Jag blev jätteglad och tänkte att då måste jag ringa till mamma och säga det så att pappa inte behöver åka.

När jag ringer så svarar nån annan och jag ska då försöka förklara vem jag vill prata med men är osäker på om han vet vem min mamma är.

-Hej! Jag söker ***, hon var vid telefonen alldeles nyss.
*jaha, jo vänta då.
-Hej! Jag hittade nyckeln i min gamla jacka!!! (är väldigt glad!!)
* Men pappa åkte just. Han fick låna Rogers bil.
-Jaha....oj då! Är pappa väldigt arg?
* (skrattar lite) neeeejjj.... (dock lite tveksamt) Men vänta då tills han kommer hem så han får veta.
-Jaha...okej. Vi gör det!

Under tiden står Anders i hallen och skrattar lite, eller ganska mycket när han får veta att pappa är på väg.

Vi går ut och väntar. Efter en liten stund kommer pappa och jag går fram till bilen och jag säger

-Jag har hittat nyckeln
*Jaha...men hämta Anders nu så vi får åka. (låter lite irriterad och arg)
-Han sitter redan i bilen
*okej....

Jag stänger dörren och går skamset bort till bilen och startar och kör iväg. Enligt Anders säger jag då att
-Detta kommer jag få äta upp länge!

Vi parkerade utanför bion 18.59 och sprang in. I foajén står mamma, pappa, Roger, den andre killen som svarade och tittar lite roat på oss. Då säger Roger:
-Ja, nu är alla här så nu kan vi starta filmen!

Jag blev lite fundersam och på vägen upp i trappen frågar jag mamma vad han menade med det.
-Jo, svarade hon. Dom har hållit på filmen tills ni kom.

Då började jag skratta högt och när vi kom in i salongen tittade alla på oss och samtigit som vi gick ner dit vi skulle sitta släcktes lamporna och trailern till en film och började och sen var det dags för Göta Kanal 2.

Filmen var himla rolig, väldigt underhållande. Men de första 10 minuterna tänkte jag bara på vad som hade hänt innan och att jag skämdes för att jag hade glömt bort att jag hade pappas nyckel och att jag satte igång en stor apparat för att vi skulle kunna se filmen just ikväll. Men sen släppte det och jag koncentrerade mig på filmen.

När den var slut och vi skulle gå ut ville Anders sitta kvar och se på rollistan så vi var nästan sist ut ur salongen. Pappa stod vid trappan och pratade med en jobbarkompis och jag hörde han säga att jag hade hittat nyckeln och allt var okej nu. Han började då skratta.
När vi skulle gå ut passerade vi förbi han som sköter filmvisningen och mamma sa att vi får tacka Markus att han väntade med filmen och jag hasplade ur mig ett genant "tack" och tittade ner. Han bara log.

När vi kom ut i foajen stod det några fler och tittade och log lite. Det verkade som om det var många som visste vad som hade hänt vilket kändes ännu mera pinsamt. :-P

Vi gick mot bilen och började skratta mer och mer och det verkade som om pappa inte var så arg som jag trodde vilket kändes skönt. Vi skratade ganska gott åt det i bilen och pappa sa att vi får minnas denna jul som den som de väntade med filmen tills ni kom!! Vi skrattade väldigt mycket åt det!
Mamma tyckte att jag inte alls skulle skämmas utan skulle se det som att alla kommer att ha nåt att skratta åt och att de flesta skulle glömma det ganska snabbt. Jag tror att det också kommer bli så....jag hoppas ingen minns det iaf!
Det var längesen jag skämdes så mycket som ikväll. Jag kände hur varm jag blev på kinderna och jag titade ner när vi gick till bilen... Allt kändes bara så himla onödigt.
Anders undrade varför jag inte tänkte på att titta i min gamla jacka med tanke på att jag bara haft den nya i en dag. Jag undrar samma sak faktiskt men jag trivs väldigt bra med jackan redan nu.

Kan ju tillägga att det inte direkt var en fullsatt biosalong som satt och vänta. Mamma sa att det kanske var ca 30 personer i salongen men i alla fall!

Jaja...nu när det har gått en stund så känns det lite bättre men jag tror det kommer dröja innan jag går dit igen. *hehe*

Shit, längsta blogen hittils. Hoppas ingen dog av tristess men jag ville skriva in den innan den gömms i glömska. Jag har säkert glömt nåt redan nu men jag tror jag fick med mig de stora dragen och de pinsamma ögonblicken... :-D

Nu är det dags att gå och sova... i mitt gamla rum!

Imorron blir det en runda på stan tror jag...får se om det blir fler fynd på rean. Jackan, som sagt, är jag väldigt nöjd med. En parkas men luddiludd och jättemysig!

Jepp, ett gott skratt förlänger livet!! :-D